Dalagård.

Hej!
När vi vaknade på söndagsmorgonen så hade det kommit rejält med snö och snön ligger fortfarande i luften.
Jag tänkte, att nu kan vi få fina bilder.
Så vi borstar av bilen från snö och kör mot Garpenberg.
Garpenberg är en tätort i Hedemora kommun i Dalarnas län.
Men denna gång är det inte gruvorna som Garpenberg är känd för som lockar oss, för strax utanför Garpenberg återfinns Garpenbergs herrgård. Byggnaden är uppförd 1801 av Salomon von Stockenström och är Dalarnas största.
 Byggnaden är uppförd ovan på ett slaggstensvalv med ursprung från Gustav Vasas kungsgård.
Sedan 1997 har Garpenbergs herrgård varit i privat ägo och därför så kommer vi inte längre än så.
 
 
Rakt över vägen så ser jag något som intresserar mig och vi bestämmer oss för att ta en promenad på området.
Det visar sig vara en gammal skogshögskola men nu mera asylboende.
 
 Det är en fin vintermorgon, som ni vet så älskar Aston snön, han bjuder in mig på lek och det tackar jag inte nej till.
 
Vi går tillbaka till bilen och fortsätter våran färd.
vi följer skylten mot fors och strax därpå
så kommer vi till en by som heter Brattfors.
Vi ser resterna av det som en gång var Brattfors smedja, man kan föreställa sig hur stort området var.
 Brattfors blev centrum för järntillverkningen i Garpenberg. Malmen från gruvorna behövde smältas till tackjärn innan det kunde bearbetas till smidbart järn. Järnmalmen forslades med hästforor till Dormsjö och till Fors för att sedan komma tillbaka till Brattfors för bearbetning. Runt 1849 fanns ett valsverk, ett skärverk med tillverkning av plåtar, band- och skärjärn.
Järnet från Brattfors gick på export framför allt till England och det hade hög kvalitet. Men med tiden lärde sig engelsmännen att producera järn med stenkol. Det blev dödsstöten för Brattfors järnbruk. 1905 lades Brattfors smedja ner.
 
 
Vi lämnar resterna av smedjan och fortsätter våran färd.
 Vi kör efter skogsvägarna några kilometrar innan vi når den lila byn Åsgarn.
Här har man inte plogat, så snön har tagit över och man kan knappt urskilja vägen.
 
Jag överväger att vända om, Jag vill inte köra fast och risken är stor att vi gör det om vi fortsätter.
Jag får syn på en skylt där det står Dalagård, Kurbits och det får igång mig.
Vi åker efter pilens riktning här går det inte att vända så det är bara att åka med ner för backen som ska ta oss ner till Dalagård.
 Dalagård är ett historiskt kulturlandskap, som kallas Åsgarns dalgång. Här har människor bott och verkat i 6000 år.
I tusen år var bergsbruket det centrala och bönderna producerade ett kvalitetsjärn för hela världen.
 När järnbruken avvecklades i mitten av 1800-talet, utvecklades bondgårdarna. 
 
Jag har svårt att vända bilen, nu behöver vi fart för att komma upp.
med nöd och näppe så kommer vi upp, 
Det är dags för oss att åka hemåt igen men vi ses snart igen!
 Hej så länge!