Gruvorna i kärrgruvan.

 
Hej!
idag så åkte vi tillbaka till Norberg.
I Norbergs kommun finns en rik skatt av kulturmiljöer. De är spår av många människors liv och arbete och ett gemensamt arv till framtiden. En del av miljöerna är från tidig medeltid, andra från 1900-talets senare del.
 
Norberg är en spännande plats och det finns mycket att fota och vårt mål är Kärrgruvan.
Kärrgruvan är ett samhälle ett par kilometer norr om Norberg som ingår i tätorten Norberg. Orten är mest känt för sin industrihistoriska gruvdrift som pågått i mer än 800 år. De kvarvarande anläggningarna ingår i Ekomuseum Bergslagen.
 
Och det är gruvorna som är intresserar oss så vi hoppar in i bilen och styr mot Norberg (Kärrgruvan)
Vi kommer in i Kärrgruvan och åker till Mossgruveparken och då mötts vi av denna fina byggnad.
  Det är inrymt i Risbergs konstschakt, en byggnad uppförd i slaggtegel och rödmålat trä. Byggnaden restes 1876 över ett schakt som är 114 meter djupt.
En viktig funktion i konstschaktet var länspumpningen som gjorde de omgivande gruvorna vattenfria. Pumpanläggningen drevs med hjälp av kraften från ett vattenhjul som stod i förbindelse med en stånggång. Stångens ändar var fästade via vevstakar på en vevaxel.
I konstschaktets överbyggnad finns även en linspelsdriven hisskorg för persontransporter, ett matrum, ett litet förmanskontor och en smedja.
Gruvorna i omgivningarna tillhör de äldsta i Norberg.
Mossgruveparken är ett övergivet gruvfält med djupa och vattenfyllda dagbrott. Här bröts järnmalm från medeltid till 1900-talets början.
 Järndriften  gick till så att man bröt malm från öppna brott. Man gjorde upp eldar direkt på  berget, värmde upp ordentligt och hällde på vatten och bröt sedan upp. På så  sätt arbetade man sig långsamt och metodiskt ner i berget till djupa hål och  gruvgångar. Den som har varit i Norberg och vandrat i dessa områden, speciellt  Klackberg och Mossgruvan, har säkert sett jättestora vattenfyllda hål men även  mindre men mycket djupa hål, där man inte ser botten. Det känns obehagligt när  man tänker på att människor har jobbat i dessa gruvor, klättrat på rangliga  trästegar, fört upp malm till ytan osv. Järndriften krävde mycket skog, men det  fanns det gott om i området. Från början hade man små enkla enheter där man  bröt malm och smälte järnet. Så tidigt som på 1100-talet hade man primitiva  former av masugnar.  Lapphyttan som  övergavs på slutet av 1300-talet blev utgrävd på 1970 talet och sedan uppbyggd  på hembygdsområdet i Norberg på 1990-talet. Man har försökt göra ett levande  museum med framställning av träkol samt järnframställning i primitiv form för  masugn. Man kan föreställa sig att livet på den tiden var ganska hårt. Det var  kallt, tungt, farligt med tanke på risken för fall och brännskador. Transporten  utfördes på vintrarna med häst och släde på isen och på somrarna via sjöarna  och senare via kanalsystemet som Norberg då ingick i via t ex Fagersta  Västanforsområdet som då var en del av Norberg.
Södra schaktens lave.
Södra schaktens är en byggnad som genom ett 180 meter djupt hisschakt står i förbindelse till gruvsalar under jord. En lave hade till uppgift att skydda linor och andra anordningar som behövdes för att hissa upp malmen.
Maskinhuset byggdes år 1901. Från Maskinhuset till laven gick stållinor som drog upp malmhissen. 
Mossgruveparken är en museipark med skyltade stigar på bergsryggen mellan de vattenfyllda dagbrotten.
Vi gick efter en stig med gruvhål på båda sidor om oss.
 Vi stannade en stund och njöt av den sköna miljön som vi var på, det var alldeles tyst ,det enda som hördes var en hackspett som jobbade.
 Ett av många gruvhål, här frodas växtligheten rejält.

Vi fortsatte efter stigen och bara en kort stund därefter så kom vi fram till en bro  som tyvärr var avstängd. Brons skick var så dålig att man ej fick beträda den och det respekterar vi och vänder och går tillbaka.
Vi väljer att gå efter en annan stig och då får jag syn på detta ekträd.
Vi stannar en stund och beundrar det.
 Efter en kort stunds vandring så ser jag en masugn på min vänstra sida.
Masugnen står innanför ett högt staket och jag kan även se att ett stort gruvhål finns där bakom.
Jag bestämmer mig för att leta efter en ingång.
Och mycket riktigt så finner jag en ingång och jag går in bakom staketet.
 En masugn, (ibland även kallad hytta) är en schaktugn för framställning av smält råjärn (tackjärn genom reduktion av järnmalm med kol.
 
Ett gigantiskt gruvhål  finner vi bakom det höga staketet. Vi bestämmer oss för att gå ut från inhägnaden och så fortsätter vår vandring.
 
 
Vi följde stigen som tog oss fram till ett övergivet järnvägsspår som vi följde.
Och tillslut så kom vi fram till  Engelsberg-Norbergs Järnväg och järnvägen går till ett gruvområde norr om Kärrgruvans station, men norr om Kärrgruvans station är banan mer eller mindre igenväxt den sista biten, och persontrafiken hit upphörde 1962 och godstrafiken på linjen norrut från snyten upphörde 1990.
 banan ligger kvar och trafikeras nu med rälsbussar i turisttrafik sommartid från Ängelsberg till Kärrgruvan. Det är en mycket aktiv järnvägsförening som står för driften och den har många medlemmar som arbetar ideellt med att underhålla fordonen och banan.
Vi går tillbaka till bilen som inte står så långt borta och beger oss hem igen.
Summan av kardemumman så var morgonen intressant med all historia som gruvmiljön för med sig.
Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Aston - Norberg - bergslagen - fota - fota - gruva - gruvor - historia - kärrgruvan - steve - stevekanalen - västmanland - äventyr