Då mår jag som bäst!

Hej!
Igår på morgonen vid niotiden så tog vi bilen och körde efter Hedemora vägen ifrån Norberg.
När vi kommer in till Hedemora så tar vi av mot Falun och följer vägen. Vi kastas genast in i ett landskap som jag älskar. När vi kommer fram till bron i Fäggeby så möts vi av en fantastisk utsikt.
Dalälven som rinner här har frusit till is och det gör så att bilden blir magisk .Färger och moln studsar ifrån den blanka isen, ja vad kan man säga mer än att det är vackert.
Fyren Holger finner man till höger om bilden.
Fyren är Dalälvens första och har byggts gemensamt av flera bybor under två år. Fyren tänds samtidigt som gatubelysningen varje kväll och den görs sig bra där den står vill jag lova.
 Holger fick sitt namn efter den sista flottningsbåten som trafikerade älven i slutet av 60-talet. 
 Vi åker vidare genom Trollbo och Pingbo mot Nyhyttan och tar av mot höger mot Lunå och in på skogsvägar som tar oss in i en vildmark, här finns inga bebodda hus bara jakt och fiske stugor.
 
Vi kommer fram till en skylt där det står Knivstigen.
Jag parkerar bilen och så följer vi pilens riktning.
 Knivstigen går från Kniva genom Vika socken till st. Skedvi.
Den är en del av den så kallade Dalkarlsvägen som är ett system av stigar och vägar som sträcker sig från övre Dalarna ända in till Stockholm. Dalkarlsvägen har etlablerats genom de säsongsvisa arbetsvandringar som fram till början av 1900-talet var en viktig del av folkets försörjning i Dalarna.
Efter hela vägen ner till Stockholm finns det fortfarande spår av dalfolkets vandringar.
Vandringen gick ofta på våren och var inte sällan organiserade storvandringar, där grupp efter grupp slöt upp efter vägen. Dalkarlsvägen är inte en väg utan det historiska namnet på ett system av stigar och vägar som leder från övre Dalarna ned mot Mälardalen och Stockholm. Under storvandringarna fanns spelmän med och en forbonde som körde vandrarnas säckar med kläder och mat som behövdes under vistelsen hemifrån. Dalfolket utförde ofta de tyngsta arbetena och var väl sett för sin flit och sin förmåga att arbeta hårt.
Herrarbete kallades det för att arbetsgivarna var herrskap, men arbetsvandrarna var lika ofta kvinnor som män. Kända exempel är hårkullorna från Våmhus, som tog sig ända till England och Ryssland för att sälja sina hårarbeten.
Men vi får nöja oss med en enkel promenad idag, och kanske till sommaren så ger vi oss ut på en riktig vandring här efter Knivstigen, det behövs planeras en sådan vandring.
Vi går tillbaka mot bilen och kör vidare på våran färd.
Efter ett tag så kommer vi till en plats med lämningar av en hytta.
1820 så anlades här en kopparhytta i de vida skogar i dalgången invid Sågsjön.
Hyttan ligger avlägset men platsen var noga utvald. Vattentillgången och Fallhöjden i ån utgjorde grunden för en etablering av kopparhyttan. Det mesta utav produktionen skedde med hjälp av vattenhjul i ån och dammar byggdes för att reglera vattenflödet till driften.
Vi åker vidare.
Tillslut så hittar vi ett perfekt ställe!
På en brygga någonstans vid en sjö så slår vi oss ner en stund.
Det är lugnt och skönt och det enda som hörs är fåglar som sjunger, det är nu som jag mår som bäst.
Det är 5 grader varmt och vi är djupt inne i skogen, Ja livet kan vara vackert ibland!
Vi har haft en jätte fin dag i skogen men timmarna går fort när man har det trevligt vi måste återvända hemåt innan mörkret kommer.
Ha en trevlig helg så ses vi snart igen!
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
3
Anonym

Jättetrevligt att följa Din blogg.

Svar: Vad kul att du tycker det :D
Steve

Marianne Nilsson

Intressant o så trevligt o få läsa :)
Fantastiskt fina bilder från platserna !!
Tack

Svar: Tack, vad glad jag blir :D
Steve

Lotta

Den vandring som "måste planeras" låter spännande ... ..

Svar: Ja visst gör den!
Steve