Skogen mellan Norberg och Avesta.

Hej!
Idag förmidagen så var jag och Aston och Ida  till Digerkällan som ligger djupt inne i skogarna mellan Nyhyttan och Olsbenning gränsen mellan Norberg och Karbenningens socknar.
 Under 1800-talets tidigare del, var källan livligt besökt. Efterhand byggdes ett enklare badhus vid källan för att sedan utvidgas med brunnspalviljong, massageinstitut och baracker för bostads- och serveringssändamål. En sägen säger att källan blev upptäckt under digerdöden.
 
Digerdöden, också kallad svarta döden eller den stora döden, var en zoonotisk pandemisk sjukdom under medeltiden som i genomsnitt dödade var tredje person i Europa och i stort sett alla som smittats.
Jag skulle precis smaka på källvattnet när jag får se denna lapp som ligger bredvid brunnen.
Tur att jag inte han dricka av källan. Det är inget ovanligt att råttor, möss, sorkar, fåglar etc trillar ner i brunnar och förorenar. Symtom man kan få om man dricker utav vattnet är diarré, feber, sjukdomskänsla.
 
Människor kom för att bada och dricka ur källan en minnessten med årtalet 1665 finns på plats.
Men källan är känd redan sedan medeltiden.
 I mitten av 1870-talet så byggde några bergsmän från Olsbenning ett enkelt badhus vid digerkällan. Badavgiften höll sig från 15 till 30 öre och då ingick gratis läkarvård.
Vallfärden till källan trodde många berodde på den omtalade grötgranen, en gran som man kunde krypa eller åla sig igenom för att lämna det onda till andarna.
 
Vi lämnar källan och går vidare.
 Ida stannar till och drar i kopplet som hon brukar när hon vill något och det var tur att hon stannade för dikeskanten var full av härliga smultron.
 
Härligt!
Vi fortsätter våran promenad och kommer fram till en liten sjö.
Vi sätter oss ner en stund och njuter utav naturen.
Det är så skönt att bara vara, och det är lätt i sådan vacker natur som denna.
Vi går vidare på våran färd som tar oss till ännu en brunn och jag tänker Ja! äntligen så ska vi få fukta våra strupar. Men vem vill dricka utav detta? inte så mysigt direkt.
Vi går vidare och följer grusvägen.
 
Jag binder fast hundarna i ett träd så jag kan slå en drill. När jag står där i godan ro så hör jag hur det prasslar till och ut kommer en nyfiken räv bara ett par meter ifrån mig.
Jag fumlar med kameran och hjärtan slår en aning fortare än normalt men jag lyckas ändock få denna bild.
Rödräv eller bara räv som den också kallas är lite rödbrun i pälsen.  I Sverige finns rödräv och fjällräv.
fjällräv är vit på vintern för att kunna kamouflera sig i snön medan på sommaren är den brun och vit på magen. Räven tillhör hunddjuret. Rödrävar är allätare. De är vanligtvis aktiva under gryningen och natten. Födan är huvudsakligen gnagare men de äter även växter och as. Rävar jagar möss, harar, höns och fiskar och tar även ägg från olika fåglar. De tar även rådjurskid och mer sällan ungar från vildsvin.
 
Till rödrävens naturliga fiender räknas varg, lodjur och kungsörn men det största hotet mot rödräven är människan i form av jakt och trafik.
 Det var en vacker promenad med fin natur och intressant historia och mötet med räven var spännande.
 
Med det sagt så avrundar vi här och tack för att du följde med oss idag.
Vi ses snart igen!
Hej så länge! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1