Järnbäraland..

 Hej!
Igår på förmidagen så begav vi oss in i dalarna som är ett landskap i norra Svealands inland i mellersta Sverige.
 Dalarna äldsta omnämnandet är från Sverresagan och som då kallades för Järnbäraland och beskrevs som ett hedniskt land som lydde under sveakungen år 1177. Landskapet kom tidigt att bli industrialiserat i södern och organiserades i ett Bergslagen.
På bilden ovan: Kristian II
 
På 1500-talet flydde Gustav Vasa till Dalarna undan Kristian II (Danskarnas kung) I Sverige även känd som Kristian Tyrann. År 1517 hade öppen strid utbrutit i Sverige mellan riksföreståndaren Sten Sture den yngre och ärkebiskop Gustav Trolle, och Kristian trodde nu att tiden var inne för honom att göra sina anspråk gällande. Men hans försök misslyckades både 1517 och 1518; senare gången blev han själv besegrad i slaget vid Brännkyrka. Förhandlingar inleddes då om ett möte mellan honom och Sten Sture den yngre, och Kristian mottog sex svenska adelsmän som gisslan, bland dem Hemming Gadh och Gustav Vasa. Men han bröt avtalet och bortförde de sex svenskarna i gisslan som fångar till Danmark. År 1519 utrustade han en stor här. Då påven bannlyst Sten Sture den yngre och gett Kristian i uppdrag att utföra straffdomen lät han i januari 1520 hären rycka in i Sverige. Danskarna segrade i slaget.  Vid Sten Sture den yngres död den 5 februari var Kristian i själva verket herre över Sverige. I mars gick många svenska adelsmän med på att erkänna Kristian som kung. Detta mot ett löfte om att glömma det som skett. Men en förbittring väcktes i Sverige mot kungen, som sågs som grym och trolös och kom att kallas "Kristian Tyrann".  År 1521 stod slaget vid Brunnbäcks färja mellan Kristian II:s och Gustav Vasas trupper, de senare anförda av Peder Svensson från Vibberboda och Olof Bonde från Norrbärke socken. De svenska styrkorna vann och danskarna jagades ut ur landskapet.
 
 
Vi kommer fram till Bjurfors som är en ort i Norbergs socken i Norbergs kommun  på gränsen till Avesta kommun. Orten har tidigare haft ett betydande mässingsbruk och en skogsskola. Genom byn går Salomonsån, även kallad Bjurforsbäcken, som utmynnar i Dalälven.
Bjurfors mässingsbruk anlades 1667 vid platsen för en tidigare järnhytta. Denna hytta som under stora delar av 1500-talet drevs av fyra bergsmän, kom att bli startskottet för bygdens industriella utveckling.
 
Idag så är det bara ruiner kvar utav  Bjurfors bruk.
Det är otroligt vackert här må jag säga, det är som om man kom in i en sagovärld.
 Vi åker vidare igenom Avesta mot Hedemora till Svärdsjö som är en tätort i Falu kommun och kyrkbyn i Svärdsjö socken. Enligt Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna hamnar Gustav Vasa i ett hölass i Svärdsjö. Han blir skadad och börjar att blöda. För att inte avslöja Gustav i hölasset skär kusken Sven Elfsson sin häst i bakbenet. När släden stannas av danska knektar som ser det blodiga spåret så visar Elfsson på hästens ena ben och de får fortsätta sin färd.
Det första som man ser när man kommer in i Svärdsjö är den ståtliga kyrkan.
Jag parkerar bilen och går in i kyrkan.
På östra taknocken finns två förgyllda kronor. Den nedre har en inskription på latin: GUSTAVUS I REX SVECIAE och den övre följande inskrift: CHRISTINA REGIA SVECIAE.  Kronorna är skänkta för att hugfästa Gustav Vasas minne, då flera episoder från Gustav Vasas flykt från danskarna tog plats i Svärdsjö.
 
 Kyrkan är enligt en tradition som nedteckandes på 1600-talet uppförd 1213,  men det råder viss osäkerhet om huruvida den första kyrkan verkligen låg på den nuvarande kyrkplatsen. Kyrkan utvidgades i flera omgångar under 1600- och 1700-talen dess nuvarande form och torn fick kyrkan 1873.
 
Vi lämnar kyrkan och kör vidare till Svärdsjö hembygdsförening som är en ideell och opolitisk förening som bildades 1921.
 
Byggnaderna på gammelgården kommer från olika byar i Svärdsjö och Envikens socknar och befäster därmed gammelgården som hela bygdens angelägenhet.
 På Gammelgården anordnar föreningen också olika arrangemang, som midsommarfirande och Svärdsjökvällar.
 Vi slår oss ner och njuter till en god matsäck och är i tystnaden för en stund, det är verkligen skönt att bara vara i nuet.
Vi lämnar gammelgården och kör hemåt igen men vi ska göra ett stop till innan vi åker hem.
Jag tänkte att Aston och Ida ska få springa av sig och det gör dom som bäst mellan Norberg och Söderbärke i dom milsvida skogar.
 
Efter det att hundarna fått sprungit av sig så sätter jag mig ner oh tar en kaffe och blickar ut över sjön.
Sommaren är bra skön!
Med det sagt så avrundar vi här och tack för att du följde med oss idag!
Vi ses, hej så länge!