Jag fick ett tips!

Hej!
Igår morse så tog vi bilen och körde mot Ludvika.
Vi åkte efter väg 66 mot Ludvika men innan man når Ludvika så kommer man till en rastplats med en otrolig utsikt över fjärden.
Vi stannar till vid rastplatsen för att sträcka på benen.
Vi går över tågrälsen och kommer ner till en udde här finns det möjligheter till att grilla. Jag kan tänka mig hur vackert här blir när våren sätter fart på riktigt.
Vi går över tågrälsen och går tillbaka till bilen.

Vi fortsätter vår färd mot Ludvika.
Jag har fått ett tips av en läsare och det tycker jag är jätte kul.
Han tipsar oss om att göra ett besök vid Blötberget där ska tydliga spår av gruvdriften och dess historia vara väldigt påtagliga och självklart så ska vi göra ett besök där.
 
Jag tar av mot Snöå och sedan raka spåret igenom Ludvika och sedan 10 km till så når vi Blötberget.
 Blötberget är en tätort i Ludvika kommun, Dalarna (Dalarnas län),
Sedan mitten av 1600-talet finns det dokumenterat att gruvdrift bedrivits i området.
 
Det första vi ser när vi kommer in till Blötberget är en lave.
 
 1945 började man bygga lave och anrikningsverk, vars stora betongkonstruktioner finns än idag. Vid denna tidpunkt arbetade ett par hundra personer vid gruvan. Malmen som bröts fraktades via järnväg till Domnarvets järnverk i Borlänge. År 1965 upphörde malmbrytning och uppfordring i Vulcanusschaktet som pågått sedan 1900. Den 30 juni 1979 nedlades gruvdriften i Blötberget.
Alla fönster på laven är krossade och det ser väldigt övergivet ut.
På stängslet så sitter det förbuds skyltar med text (fotografering förbjudet)
Det respekterar vi och fortsätter våran färd. Jag ser en skylt där det står konstdammen och jag bestämmer mig för att följa skylten.
Vi kör efter en skogsväg då jag ser spår av gruvverksamhet jag stannar bilen och tar ut hundarna.
Det är svårt att föreställa sig om vilket omfattande verksamhet som pågått här i flera sekler.
Det visar sig att vi kommit fram till Fredmundbergets gruvfält.
 
Redan på 1600-talet hade man upptäckt en malmfyndighet vid Fredmundberget. I äldre stavning ”Främingberget”. Här började några bönder från Gonäs en försiktig brytning av malmkroppen, detta genom tillmakning. Den brutna malmen forslades med slädar vintertid till hyttan i Gonäs. Här smältes malmen till tackjärn som såldes till smedjor vilka förädlade järnet till bruksföremål för vidare avsalu.
Vi hittar en lång tunnel som vi utforskar men i mitten av tunneln så ligger det fullt med glas så vi får gå ut samma väg vi kom ifrån.
 När Sverige hade blivit en stormakt blev efterfrågan på järn allt större. Från att tidigare ha varit hänvisad    till sjö och myrmalm som smältes hemma på gårdarna, började man nu söka efter malm i berget.
 
Vi går vidare.
Vi går efter en stig som tar oss in i skogen uppför en istäckt backe. Aston visar oss hur vi ska ta oss uppför på bästa sätt.
 
Vi kommer fram till det som engång var en gruvfogdebostad.
De som arbetade i Fredmundbergs gruvor bodde aldrig på platsen, de vandrade hit från byarna runtom.
 
Det är spännande att besöka nya platser när man hittar sådana bevarade byggnader blir jag glad och genast börjar jag fantisera om tiden då det begav sig.
Bilder inifrån fogdestugan.
Det ser mer ut som en tom lagerlokal än en fogdebostad.
Vi går vidare
Vart man en tittar så ser man lämningar efter gruvtiden.
 
Vi kommer upp till ännu en husgrund.
Vi slår oss ner en stund och vilar oss.
Jag är sugen att fortsätta men isen och snön får mig på andra tankar men till sommaren så ska jag vandra vidare och se vad vi kan hitta.
Vi går tillbaka till bilen
Vi åker efter den istäckta vägen, här har man inte sandat så det är riktigt halt och man känner hur bilen glider ner mot kanten av diket.
 Tillslut så kommer vi ut på huvudvägen igen och kör tillbaka mot Blötberget.
På min vänstra sida så ser jag en träl ave och kör genast dit.
Det är en öppning till laven som jag kan gå in i så jag kikar in.
 
 Vilken spännande dag det blev jag och hundarna har haft jätte kul, Tack för tipset!
 
Nu är det dags för oss att åka hem, vi ses snart igen!
 Hej då!