En del av Västmanlands bergslag.

Hej!
 
Norberg är välkänt för sina järnmalmsfält. Här fanns flera olika gruvor men de två  största låg alldeles bredvid varandra med Göndalsgruvan och Storgruvan. Båda  belägna på Klackberget.
 
Vi beger oss upp mot Klackberg, det har kommit mycket snö så det ska bli kul att fota i övergivna järnmalmsgruvfältet. Norbergs bergslag.
Snön når upp till knäna så vi får verkligen pölsa men det är det värt!
 
Klackbergs gruvfält omtalas redan år 1303 som ”Stålberget”.
 Malmen som bröts var en manganhaltig, kalkig svartmalm med 50% järn, 0,004 % fosfor och i allmänhet under 0,1 % svavel. De industrianläggningar som är kvar i området är från perioden 1880-1920.
Gruvområdet är öppet för besökare året om. Här kan man på egen hand vandra runt, titta ned i djupa, vattenfyllda gruvhål, beundra de två bevarade gruvlavarna, byggda av slaggsten, och imponeras av den vidsträckta utsikten över sjön Noren och Norbergs samhälle på andra sidan sjön. Klackberget är ett friluftområde med vandringsleder Här finns även Klackbergs naturreservat, som är kommunalt och cirka 800 m långt.
Gröndalsgruvans lave finns ett 352 m djupt schakt i vilket man hissade upp malmen.  Lavar drevs ursprungligen av vattenkraft med hjälp av stångångar som överförde  vattenkraften till platsen. När malmen togs upp skulle den rensas. Detta gjordes av kvinnor och ungdomar.  Barnen började arbeta i gruvan så fort de gått ur skolan eller konfirmerats. När lönsamheten sjönk på 1960-talet lades gruvorna i Norberg och dess masugn ned  1967.

Vi ska promenera eller pölsa till Blå grottan. Öppningen som kallas Blå grottan har varit en stoll, en transportgång in till botten av Granrotsgruvan. Den är nu igenrasad innanför Springegruvan, med sin blå vattenspegel. Tidigare fanns en bro över
    vattnet.
Runt om i området finns skyltar som berättar om Klackbergs växter och fåglar, om gruvdriftens historia och om alla de människor som genom sitt slitsamma arbete har bidragit till att Klackberg ser ut som det gör.
 
 Det är så mycket snö så det är svårt att se öppningen.
 I Blå grottan kan man se hur stollgången drivits genom berget med hjälp av eld. Metoden kallas tillmakning och går till så att man eldar med ved intill bergssidorna varvid berget blir sprött och lättbrutet. Bergssidorna blir släta och mjukt rundade vid tillmakningen. Vi sprängning däremot trasas berget sönder och man kan se rester av borrhål i vilka krutet eller dynamiten lades. Exempel på detta kan man se i den tunnel som utgår från Storgruvan och genom vilken malmen transporterades ut till järnvägen.
Helt fantastiskt!
“Blå grottan”, tillmakning, gruvlavar av slaggtegel. 
 
Det är svårt att ta sig fram nu när det kommit så mycket snö men vi vill inte avsluta här så vi tar bilen och kör mot Sala.
 Omkring sju kilometer söder om Norberg så finner man Högfors bruk som var ett järnbruk i Karbennings socken. Vi tar av mot höger och följer vägen som tar oss in på bruket.
Men också här så är det för mycket snö för att komma ner i det gamla bruket.
 
Namnet Högfors är gammalt och har troligen sitt ursprung i att Norbergsån här bildar höga fall, vars vattenkraft sedan medeltiden utnyttjats för järnframställning.
 
År 1464 omnämns Högfors första gången i skriftliga handlingar. Då var det riddaren och häradshövdingen Svarte Sigge Jönsson som ägde hyttan med sina kompisar Gustav Vasa och Karl IXvar delägare.  Området räknas idag till Sveriges yngsta järnbruksruiner.
 Driften upphörde 1953.  . På 1700-talet övertogs bruket av brukspatroner, bland dem släkten Brahe, Banér och de la Gardie. Under 1800-talets andra hälft ombildas verksamheten till aktiebolag.
 
Vi kör vidare mot Sala. Vi ska till Sala silvergruva  gruvområdet kan beskrivas som en labyrint, bestående av ungefär 20 km fuktiga och sotiga orter, bergrum och schakt. Större delen av gruvan är nämligen bruten med den så kallade tillmakningsmetod.
 Vi ska träffa en guide som ska ta oss ner 155 meter under jord, hundarna får vänta på mig i bilen så länge.
Jag och guiden går in i Knektschaktet. En specialkonstruerade Alimak SE-hiss tar oss ner till Ulrica-gruvan, 155 meter under marknivån. 
Vi tar oss fram genom smala orter och stora bergrum. Här finns fortfarande några av de trästegar som användes av gruvarbetarna kvar. Här finns också den underjordiska Christinasjön som där den är som djupast når ner till 300 meter under marknivå. 
Det känns spännande och jag vill se allt!
 
 Ingen vet egentligen när verksamheten inleddes i gruvan, men förmodligen var det någon gång under medeltiden. Kontinuerlig drift bedrevs från inledningen av 1500-talet och ungefär 400 år framåt, med storhetstider under 1500- och 1600-talen.
Under de bästa åren på 1500-talet producerades 3–5 ton silver per år och totalt utvanns mer än 450 ton silver och omkring 40 000 ton bly.
 
 Silvret var viktigt som myntmetall och gruvan var enligt Karl IX Riksens förnämsta Clenodium.
Sala silvergruva är den viktigaste silverfyndigheten i Sverige.
 
Här finns världens djupaste hotellrum.
Vår tid börjar ta slut och det är dags att åka upp igen. Nästa gång jag besöker gruvan tar jag en längre tur det finns en som tar fyra timmar men jag är ändå nöjd men denna tur. Jag tackar guiden och går till bilen där Aston och Ida väntar på mig.
Sala stad anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624 och man anlade även två stora vattensystem med sjöar och dammar som försåg gruvan och hyttan med energi. Under vissa perioder på 1500– och 1600-talet användes krigs- och straffångar vilket kallades bergsfriden. Hantverkande tyska bergsmän inkallades ofta till högre tjänster vid gruvan.
Vi åker till Väsby kungsgård i Sala den har hyst svenska kungar och drottningar som varit på besök i Sala när de kom för att besöka och övervaka Sala silvergruva, som var rikets största inkomstkälla under den svenska stormaktstiden på 1500- och 1600-talet. Det var hit som det svenska hovet flyttade under det att pesten härjade i Stockholm 1710. Det har även varit tjänstebostad åt gruvfogdarna och i början av 1900-talet.
 
 Gustav II Adolf var ibland vid Väsby Kungsgård när han såg till Sala Silvergruva som var en viktig inkomstkälla för riket, och det sägs att han och Ebba då passade på att ha hemliga kärleksmöten. Vid Ekeby dammar finns även en gång som kallas för Suckarnas Allé, döpt efter att Ebba Brahe ska ha gått där och suckat efter sin kärlek. Senare gifte sig Gustav II Adolf och Ebba Brahe på var sitt håll
 
Det börjar på att bli sent och vi ska återvända till Norberg. Det har varit en spännande och lärorik dag.
 
Vi ses!
 Hej så länge!