Hotell Hamilton

Hej!
 
Torsdagen föra veckan vaknade jag av en mardröm. Jag har feber och en förkylning som inte vill ge med sig. Drömmen handlade om att jag var frihetsberövad och inslängd i en liten cell som jag fick dela med andra i väntan på att pryglas, även kallat spöstraff eller att "plikta med kroppen, prygel vid en skampåle, inför allmänhetens åsyn.
 
Drömmen fick mig att tänka på Sveriges fängelsemuseum som ligger i Gävle.
Vi tar bilen och kör mot Gävle jag ska göra ett besök på museet för att få mig en inblick hur det är att vara frihetsberövad.
Jag betalar entré avgift och går in i Slottshäktet. Där finns en utställning från 1732 där man får uppleva den tid i Sverige innan vi hade uppfunnit straffet att isolera de dömda en och en i cell. Då hade vi istället offentligt verkställda skam- och kroppsstraff. De häktade satt och väntade på att sättas i skamstocken utanför kyrkan, ställas vid skampålen på torget eller sändas till tukthus, rasphus, spinnhus eller fästning. I värsta fall var det en dödsdom som väntade, och då hölls de vanärande avrättningarna på en galgbacke inför åskådare i avskräckande syfte.
 Jag kan känna deras ångest och skräck det måste ha varit fruktansvärt, stackars människor.
 
Anders Persson Trafware var en skarprättare, bödel var en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff. Anders Persson Trafware var skarprättare mellan 1702-1721 Han fick 15 riksdaler för att sätta fast en avrättad kropp på två eller flera pålar för allmän beskådning. Han avrättades den 10 december 1720 av drängen Olof Persson som därefter brändes på bål vid avrättningsplatsen i Österfärnebo socken. Brottet som Olof begått var tidelag.
  En av de största reformerna på 1800-talet, var beslutet att bygga cellfängelser och sluta upp med de hemska skam- och kroppsstraffen. Tanken var att ett frihetsberövade straff var tillräckligt hårt för den som dömdes. Straffet var liktydigt med isolering dygnet runt, under total tystnad i upp till två år. Detta ansågs då vara lösningen på all kriminalitet.
 Sigrid Olsdotter Granlund. Året är 1777, och hon väntar på sin avrättning. Hon blev gravid utan att vara gift, och födde ett barn som lämnades att dö.
 Under 1800-talet uppfördes i västvärlden nya fängelsebyggnader, där fångarna fick en drägligare tillvaro. Principen att i möjligaste mån undvika fångarnas samvaro med varandra ledde till det så kallade cellsystemet, enligt vilket fångarna skulle hållas i enrum både natt och dag. Man införde även ett blandat system, där fångar med längre strafftid hölls i cell om natten och på dagtid fick arbeta och umgås med andra fångar.
Jag promenerar över till cellfängelset där börjar en ny tidsepok. Fängelset byggdes 1847.
Människor skulle återanpassas till samhället vilket antogs ske genom isolering och religiös litteratur.
 Hotell Hamilton” som den kallades i folkmun, ett av landets första cellfängelser. Den kom att användas i 139 år.
 Hamilton gjorde sig känd för att vara både ”Sveriges vänligaste fängelse” och ”kriminalvårdens lekstuga.
 
Berättarrösten i hörlurarna som jag får vid entrén berättar om de kusliga förgångna.
Vid varje cell finns en historia.
 
 Tio fängelseceller presenterar historier från det förgångna till 1986 då fängelset stängdes.
Stickan en intern som suttit i fängelse så länge han kan minnas. Bortglömd och bortknuffad redan i unga år.
 

1960- och 70-talen var tatueringar fortfarande starkt förknippade med sjömansliv eller anstaltsvistelser. De initierade kunde se tydlig skillnad på sjömans- och kåktatueringar. Vissa motiv var också typiska för anstalterna, exempelvis att tatuera in sitt ungdomsfängelsenummer. Tatueringsmaskiner av olika modeller tillverkades i anstalterna, och inte sällan tatuerades det på handryggar och andra synliga ställen på kroppen. Det var ett sorts synligt kännetecken att man tillhörde den där gruppen och att man inte var en svensson. En sorts avståndstagande till det där knegarlivet. Man vigde sitt liv åt brottsligheten. Det var ett speciellt sätt att leva, och då hörde det till att man hade tatueringar.
Jag sätter mig intill fönstret och tittar ner över muren som går runt fängelset det får mig att tänka till.
 
Jag lämnar fängelset och går till bilen där Aston och Ida väntar på mig.
Vi åker hem till Norberg där hundarna kan få leka.
Tack för idag, vi ses!

Hej så länge!