Rysstenen.

Hej!
 
Tidigt på tisdagsmorgonen så begav vi oss mot Skinnskatteberg. Samhället, som ligger 55 kilometer nordväst om Västerås, är ett gammalt centrum för gruv- och järnhantering. Skinnskattebergs bergslag omnämns tidigast i mitten av 1300-talet.
 Genom den rika tillgången på malm och skog i trakten uppstod under denna tiden en mängd bruk: Riddarhyttan, Uttersberg, Baggå, Färna, Karmansbo och Bernshammar.
 
Vi åker från Norberg mot Fagersta tog av mot Köpingsvägen och sedan genom Färna till Karmansbo bruk.
Äldsta belägget för namnet Karmansbo är från början av 1400-talet. "Karmansbo" kommer av det medeltida mansnamnet Karlman.
 Karmansbo (namnet kommer av det medeltida herrnamnet Karlman) kallades ursprungligen Frölischhammar efter brukets grundare i början av 1600-talet.
 
Smedjan var en viktig arbetsplats i bygden. År 1929 var 72 anställda på bruket. Smederna förädlade tackjärn som kom från olika masugnar i trakten. Karmansbo var ett livaktigt samhälle. Det krävdes stora arbetsinsatser även utanför smedjan som framställning av träkol samt transporter till och från bruket. Här fanns dessutom tegelbruk, sågverk och jordbruk. Verksamheten var i gång till år 1958.
 
Under den stora vårfloden 1977 förstördes stora delar av smedjan och man trodde inte att den var möjlig att bevara. Men mot alla odds restaurerades såväl byggnaden som maskineriet och idag kan mumblings-hammaren, som väger 7,5 ton, åter höras. Vattenhjulet är rekonstruerat, valsverket och blåsmaskinen är iståndsatta och allt sammantaget gör Karmansbo till en levande anläggning.
Vi lämnar det finna bruket och åker vidare mot Uttersberg.
Ett samhälle i Skinnskattebergs socken. Vi passerar Östansfors hytta eller ruinen efter den.
Hyttan fanns här redan på 1500-talet.
Vi fortsätter våran färd mot Uttersberg. Vi ska göra ett besök vid Galleri Astley är ett konstgalleri och ett konstmuseum.  Galleri Astley ligger sedan maj 1977 i Uttersbergs tidigare järnvägsstation.
På det tidigare bangårdsområdet mellan museet och galleriet finns en skulpturpark med deponerade verk av ett flertal konstnärer som Pierre Olofsson, Ernst Neizvestny, Lenny Clarhäll, Takashi Naraha, Lars Erik Falk, Claes Hake, Veikko Keränen, Alf Olsson, Per Gunnar Thelander och Nils G. Stenqvist.
 
Vi kommer fram och ska parkera och då välkomnades vi av en vacker katt.
Katten följer med oss runt konstmuseet och släpper inte blicken ifrån oss, han får bli våran guide för dagen.
I konstmuseet finns en permanent utställning med verk av den rysk-amerikanske målaren, grafikern och skulptören Ernst Neizvestny. Galleri Astley drivs av medlemmar av familjen Nyhlén.
I skulpturparken finns också en Haida-totempåle i rödceder, som snidats på plats av den kanadensiske konstnären Don Yeomans.
Jag älskar sådana här platser det är helt fantastiskt!
Om du känner för att göra ett besök hit så här koordinater N 59.744864 E15.665055
 Vi tackar katten och kör vidare.
 Vi fortsätter mot Krampen.
 
Krampenlägret, ett gammalt arbetsläger, så kallat ryssläger från tiden kring andra världskriget.
Lägret var beläget i västra delen av nuvarande Skinnskattebergs kommun på gränsen mellan socknarna Hed och Skinnskatteberg. Det låg nära Krampens station vid järnvägslinjen Frövi-Avesta.
Inom lägret satt flera hundra sovjetiska krigsfångar internerade under ibland dunkla omständigheter.
Vid den så kallade Rysstenen firas årligen en ceremoni till minne av lägrets fångar. Att nästan 2 000 sovjetiska soldater levde i Bergslagens skogar under andra världskriget är ett okänt blad i historieböckerna för många svenskar. Men inte för de boende i Skinnskatteberg som hade lägren i Krampen, Baggå och på pensionat Udden alldeles nästgårds. När soldaterna i hemlighet utlämnades till Sovjet 1944 trodde många av Skinnskattebergsborna att de åkte mot en säker död. Men alla dog inte.
 
Vi kör och kör längs ryssvägen som slingrar sig fram genom skogen. Tanken slår mig igen. Placeringen av rysslägren var noga utvald. Mitt i skogen så långt från de svenska folkhemmen som möjligt eftersom ryssarna skulle ha så lite kontakt som möjligt med det svenska samhället.
 
Byggnaderna är rivna sedan länge men man kan se spår som ryssarna lämnat.
Idag är källaren den enda byggnad som återstår
 
 Generationen som upplevde rysslägren och som kan berätta om minnen därifrån håller på att gå ur tiden. Det fanns sju läger i Sverige som tog emot sovjetiska soldatflyktingar: Krampen, Baggbron, Baggå, Abborrtjärn, Byringe (Strängnäs), Lissma (Stockholm) och Storvreta (Uppsala). Vid andra världskrigets slut öppnades ett läger utanför Gävle.
 
Rysstenen. Där det varje år tänds ljus för att hedra minnet av ryssarna. Ryssarna ville att vi skulle minnas. Att vi skulle forska i vad som hände dem, en glömd del av världskriget.
Under andra världskriget, 1939-1945, flydde tusentals människor från krigets Europa till det neutrala Sverige. Bland dem fanns sovjetiska militärer som rymt från krigsläger i det av Nazityskland ockuperade Norge och från läger i Finland. Där hade de utnyttjats som slavarbetare för att bygga vägar och järnvägar. I Sverige ordnades läger, tre av dem låg i Skinnskattebergs kommun: Baggå herrgård, pensionat Udden i Baggbron och Krampen. oktober 1944 utlämnades dessa flyktingar till Sovjet. Det var ett krav från sovjetmakten som den svenska regeringen gick med på. I Sverige ansåg man det var säkrast att lyda Sovjetunionen som i och med krigets slut hade fått en mäktig ställning. De unga männens hemresa har tystats ned.
  Josef Stalin, som regerade Sovjetunionen, betraktade krigsfångar som landsförrädare. Den sista kulan skulle man som soldat ge sig själv istället för att låta sig tillfångatas. Det var ungefär 2 500 personer som utelämnades. Många hamnade i fruktansvärda arbetsläger och gick en mycket osäker framtid till mötes.
 Den stora stenen som kallas Rysstenen ligger precis bredvid vägen som naturligtvis kallas Ryssvägen eftersom den byggdes av de sovjetiska krigsfångarna i Krampenlägret. Två-tre veckor innan de ryska fångarna skulle skickas tillbaka till Sovjetunionen hade de huggit in symbolen hammaren och skäran på framsidan av stenen och texten CCCP 1944. De var säkert medvetna om att alla soldater som låtit sig tas som krigsfångar sågs av Sovjetstaten som landsförrädare men de längtade förstås hem ändå. Men det finns även idag olika åsikter om huruvida de visste, eller inte, att de skulle sändas från Sverige när de högg in inskriptionen i stenen.
Det har varit en spännande dag och det finns mycket historia i Skinnskatteberg.
Vi ses snart igen!
Hej så länge! 
 
3
WILLY DANIELS

ALLTID INTR OCH KUNSKAP SKADAR JU ALDRIG

MVH WD

kort

Så kul Steve nu är du i mina hemmatrakter =) Jag gick i Östanfors skola de första 6 åren, Ryssvägen fanns en km in i skogen från vår ladugård. I Riddararhyttan hittar du massor av gamla lämningar från bruk. Man har en mycket lång tradition inom bergsbruk, kolla in kopparverket, Lienhyttan, röda jorden mm.

kort

Kika här på en blogg jag skrev efter en studieresa med mina sjuor ;) http://kort.webblogg.se/2014/may/studieresa-med-basta-eleverna.html#comment