Sveafallen..

Hej!
 
 
 
Sveriges äldsta järnvägstation finns i Järle, byggd 1854.
 Renoverad i sekelskiftesstil och en sevärd ”pärla” i sitt slag.
 Järle ligger ca 2 mil norr om Örebro och 1 mil sydost om Nora på gränsen till Bergslagen, ca 2 km från Rv 50 och utmed äldsta järnvägen mellan (Örebro)-Ervalla-Nora.
Veterantågstrafik med ångtåg och rälsbuss bedrivs och har vi tur så får vi se något tåg.
 Vi kommer fram till Järle station men inte ett enda tåg i sikte.
Jag läser på en infoskylt där det står att det bedrivs tågverksamhet på beställning eller tidtabel från midsommar till första veckan i augusti så det är inte så konstigt då om här är tomt.
 Men jag tycker det är agnenämt att få se landets äldsta stationshus.
Stationshuset stod klart två år innan järnvägen invigdes beror på att den nybyggda, avsynade och godkända bron över Järleån rasade före invigningen, och trafik kunde starta först sedan en provisorisk träbro byggts.
Så här såg bron ut då.
 Vi lämnar Järle och åker vidare.
En dryg mil söder om Örebro finns ett friluftsmuseum Gällersta forngård som ligger i Närkes kommun.
Gällersta forngård tillkom i slutet av 1800-talet på initiativ av Johan lindström saxon.
  Han vill bevara kärnan av sin hembygd i form av detta friluftsmuseum, som var tänkt att bli ”Närkes Skansen”. 
 Här finns även flera byggnader som flyttats hit, bl.a en bondgård, ett soldattorp, en smedja och en väderkvarn. Vid gillestugan står den 3,5 m höga 'Närkestenen', där framstående närkingar får sitt namn inhugget.
Vi lämnar frilufsmuseet och kör vidare.
 
Sveafallen är ett naturreservat i Degerfors kommun.  Naturreservatet är beläget på gränsen mellan Närke och Värmland.
Sveafallen är ett välkänt nyckelområde för den geologiska forskningen omkring Ancylussjäns forna utlopp under senare delen av istiden. Här finns en mängd jättegrytor, imponerande klippformationer och dramatisk natur.
Jättegryta är en i berg urholkad fördjupning, som bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rotera tillsammans med grus och mindre stenar i en virvel under en längre tid. Många stora jättegrytor skapades under istiden.
 
När inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan låg stora delar av dagens Sverige under vatten. Ett stort innanhav, Yoldiahavet, dubbelt så stort som dagens Östersjön, täckte stora delar av Svealand och halva Finland. Landet som varit nedtryckt under den 3 000 meter tjocka isen höjde sig successivt. Denna landhöjning, som fortsätter än i dag.
Vi slår oss ner en stund för mat och tänder en engångsgrill.
Det finns vandringsleder med varierande längd och svårighetsgrad. Den korta slingan genom Domedagsdalen är cirka 1,4 kilometer lång och lätt att gå. Den längsta runt Bergtjärn och vattendelarpunkten är cirka 5,3 kilometer lång. 
 
Jag bestämmer mig för att utforska men hundarna får stanna kvar för det är svår teräng.
 
 
I den södra delen av reservatet är mark och stenar täckta av mossa. Där kan man uppleva skogar som påminner om John Bauers trollskogar.
Det ansågs medföra tur om man lämnade en slant i offergåv det händer att man då och då kan hitta gamla mynt i jättegrytor och i skärgården gav det i regel en god fiskelycka om man skänkte ett mynt.
 
Jag hör hur hundarna börjar skälla så jag vänder om och skyndar mig tillbaka.
Jag blir varmt motagen av Aston å Ida.
 Vi går tillbaka till bilen och kör vidare på våran färd.
Vi kör mot Granbergsdal som är en småort i Kalskogas kommun, belägen strax norr om Karlskoga.
Vi kommer in till Granbersdal och ser en hytta så vi stannar till.
 
Här framställdes järn utfärdat 1649, men redan 1642 togs den första masugnen i drift. Senaste stora ombyggnaden skedde på 1880-talet. Den nuvarande femton meter höga masugnen installerades 1909. Driften lades ner 1925, men hyttan restaurerades till 300-årsjubileet 1942 och förklarades 1986 som byggnadsminne.. 
Nu är det stor tid för oss att åka hemåt igen men vi ses snart igen!
 Hej så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
fota - ilska - jårke bt - myrror - mängd - skitsnack - steves.blogg.se - suck - värmland - örebro dakllarna hellvette
2

En 360Mils resa-dag tre.

 
 
 
Vi packar ihop och åker vidare.
Vi åker mot Piteå.

Piteå ligger vid östra kusten i Swedish Lappland, ett område fullt av starka kontraster. Piteå är en småstad med starka kontraster, både skärgård, hav, älvar, skogar och en fantastisk landsbygd.

Vi ska åka och fiska, så vi åker till Jävrebodarnas fiskecamp som ligger i Piteå kommun. Efter vägen så ser vi dessa gigantiska osthyvlar och självklart så måste vi stanna och fota dem.

 De sju meter höga och ett ton tunga hyvlarna är världens största osthyvlar.
Vi börjar närma oss fiskecamp.
Då var vi framme och det ska bli kul att fiska!
Man behöver inte betala för något fiske-kort utan betalar för det man får upp.
Nu är vi taggade! 
Fisken hugger men jag har för klen lina så jag bestämmer mig för att avbryta så det kostar oss inget idag, men skönt väder och en trevlig stund fick vi i alla fall.
Vi åker vidare vi åker till Öjebyn som är ett bostadsområde och en stadsdel i tätorten Piteå som tidigare utgjort en egen tätort/stad. Öjebyn är också kyrkbyn i Piteå socken.
I Öjebyn finns en kyrkstad med trästugor och en stenkyrka, Öjeby kyrka, med en klockstapel byggd under den senare medeltiden.
En kyrkstad (i äldre språkbruk kyrkostad) är en samling av stugor, kåtor eller bodar, avsedda för övernattning i samband med kyrkbesök. Kyrkstäder är framför allt kända från norra Sverige, i mindre utsträckning från Norge och Finland.
I stort sett varje socken i Norrbotten, Västerbotten, Lappland och norra Ångermanland har haft kyrkstäder, ibland bara vid sockenkyrkan men ofta även vid olika kapellkyrkor.

Kyrkbyn var speciell ,något som man inte kan sätta ord på.
Vi börjar bli hungriga, så vi åker vidare och letar efter ett bra ställe att slå läger på.
En parkering plats får duga.
 Nu lever jag min dröm!
 
 Vi åker vidare. Norrbottens Järnvägsmuseum är ett av Sveriges största järnvägsmuseer beläget i ett naturskönt område i det gamla industrisamhället Karlsvik, 6 km från Luleå.
Huvudinriktningen för museet är att bevara och att visa föremål som har anknytning till Malmbanan, men det finns även fordon, byggnader och andra föremål hämtade från olika ställen i Norrland.
Det var ett trevligt museum och kul att fota alla fordon.
Det börjar att skymma på så det är dags att åka vidare.
Kalixälven eller Kalix älv är en älv i Norrbottens län i Sverige. Kalix älv är en av de fyra stora outbyggda älvarna i Sverige, vilket innebär att den saknar vattenkraftverk. Den är 430 km lång och rinner upp i Kebnekajsemassivet Kiruna kommun, och flyter åt sydost genom Lappland, åt söder genom Norrbotten och mynnar i Bottniska vikensydost om Kalix. Avrinningsområdet är 18 130 km Älvens största vattenfall är Jockfallet
Vi åker lägst älven och efter ett par mil så ser vi dessa pjäser på en gård och vi stannar till.
Vilken samling att ha på gården ,jag tycker älven är vackrare!
En polcirkel är den yttersta latitud, räknat från Nord- respektive Sydpolen, där solen (i jämn terräng) inte går ner vid sommarsolståndet. Detta fenomen kallas för midnattssol. Den är också den yttersta linje, räknat från polen, som förbinder de punkter där man vid vintersolståndet inte ser solen stiga över horisonten. Detta kallas för middagsmörker.
Och äntligen det jag har väntat på.
. I Sverige finns fjällrenar och skogsrenar. Fjällrenen vistas i fjällregionen under barmarksperioden och i barrskogen under vintern. Skogsrenen lever i skogsregionen året om. Här i Skandinavien är renen semidomesticerad (delvis tämjd) och nyttjas både i fjäll- och skogsrenskötseln.
Renen äter olika lavar. Men renen betar också omkring 250 olika gröna växtarter. Renen är en riktig finsmakare, den väljer att beta vissa växter och betar helst det som är spädast på växten. På så vis kan den tillgodogöra sig födan lättare genom att de späda växtdelarna inte innehåller så mycket växtfibrer. Under barmarksperioden bygger renarna upp en rejäl fettreserv för att klara vintern.Renen tillhör familjen hjortdjur Cervidae, och där brukar det vara tjurarna som har horn medan korna saknar. Hornen är så kallade benkronor och fälls och växer ut på nytt varje år. Hos renen har båda könen horn och kalvarna får horn redan första sommaren. Rentjurarna använder hornen för att imponera på renkorna och skrämma iväg andra rentjurar.
Nu börjar det bli sent och vi måste hitta en viloplats.
Vi åker in på en grusväg som tar oss långt in i skogen och tillslut så kommer vi inte längre på grusvägen och beslutar för att slå läger för natten.
Jag hittar en ryggrad efter en älg och andra kropps delar.
Vi säger god natt, men vi ses imorgon igen!
 
 
 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aston - historia - hyvlar - kyrkstad - ost - piteå - polcirkeln - renar - steve - steves.blogg.se - äventyr - öjebyn
2